Igår så slutade jag halv två vi var föst till norelles och köpte en ny bukjord till Blommas bansele som hon har på banan. För hennes bukgjord gick sönder till hemma selen så då köpte vi en ny igår. Mamma trodde först den kostade runt fem hundra men det var tre hundra. Så träffade vi Lina och Andreas på Norells det var riktigt roligt för det var ett tag sen. Sen handlade vi mat till kvällen för pappa fyllde år igår så vi käkade tacos. 

Men i alla fall vi hade bestämt att vi skulle åka till banan med Blomma efter som det inte blev något i måndags. Det blåste lite och duggregnade lite också när vi tog in dom på eftermiddagen så hade det blåst ännu mer tidigare på eftermiddagen. Men vi bestämde oss för att åka i alla fall det vara bara jag och pappa denna gång. Lastningen som vanligt ska hon gå på sidan och krångla minst två gånger och stå på bakbenen men efter en stund med lite morötter och ett rep vid rumpan så är hon inne sen. Men det får inte vara för mycket folk kring henne när vi lastar för då blir hon nervös har jag märkt. Sist det var jätte mycket folk omkring oss så tog det jätte lång tid att få in henne i transporten. 

Men nu när det bara var jag och pappa gick det mycket bättre. 

Men i alla fall så kom vi till banan och då kollade solen fram, jag selade henne och sen körde vi en vända på banan hon och jag.

Tog först två bakvarv hon kändes super fin och pigg låg på bettet lite grann men jag kan ju säga sen jag tog en gammal pullarnosgrimma och använder det som en  spärrgrimma så går och inte och gapar eller försöker lägga tungan över bettet. Hon låg på väldigt mycket och ville springa. 

När jag sprang första riktiga varvet så sprang hon 147 med en galopp hon tappade takten och galopperade några meter. Andra varvet var saktare men ingen galopp och tredje varvet efter ett bakvarv och ett till varv så ville jag ha ett bra varv utan galopp så vi körde ett till varv i en lung takt jag körde inte så fort. Hon kändes i alla fall super fin min lilla tjej. Stolt matte kan jag lova.

Vi duchade henne och precis när vi skulle åka hem så började det spö regna. Hon gick rakt in i transporten och när vi kom hem så strechade jag henne och böt täcke sen fick hon BoT på sig. 

Jag var impad över den andra bus också hon stod stilla i boxen och gnäggade säkert efter Blomma men hon är duktig att vara själv när vi är iväg med Blomma i alla fall lilla skruttis <3. Hon har fått en sliksten som smakar äpple också som jag satt upp i taket hon var livrädd för den till en början se hur hon tycker om den sen. Förhoppningsvis börjar hon gilla den så hon slutar skrapa med hoven.

Nu har jag som sagt börjat på utbildning den dag jag kom in på skolan så hade jag failat på körkortet för ANDRA gången. På tisdagen så hade jag failat på teorin för ANDRA gången jag var skit sur på mig själv jag var tre ifrån första gången då var jag också skit sur och sen faila jag på uppkörningen då också och tro mig det tar på en. Jag vart jätte nedstämd bröt ihop totalt och jag är en sån som ställer extremt höga krav på mig själv så jag var skit arg på mig själv. Men efter jag suttit och hulkat ett tag och var skit ledsen så beställde jag en ny tid för uppkörning och teori. Och denna gång på teorin var jag fem ifrån jag fattar inte hur jag kan vara ännu sämre? På något sätt så kändes det som att jag hade gett upp jag visste att jag inte skulle klara uppkörningen och alla säger att det är positivt tänkande som gäller när det kommer till sånt där men nej inte alltid jag gjorde stora misstag och faila igen. Jag var helt knäckt och bröt i hop i bilen när vi skulle åka från Hedemora jag satt allvarligt talat och hulkade ett bra tag. Jag var helt knäckt och visst hade jag kunnat tänka till en början med att ja klart jag kommer klara det men jag visste redan jag kände på¨mig att jag behövde träning jag övervägde till och med att avboka uppkörningen efter att jag inte klarade teorin. Jag kände mig och känner mig som världens dåligaste människa för att jag inte har körkort ännu och att alla fortfarande måste köra runt på mig. Att mamma och pappa måste köra runt på mig fortfarande och vara min chaufför hela tiden. Och lika Simon ja jag skäms över det och jag vet att det finns vissa som dömer mig för det också. Och ja det känns som att jag aldrig kommer klara det att jag alltid kommer ha folk som kör runt på mig hela tiden. Fast åh andra sidan är jag rätt duktig på att traska överallt. Men jag vet att folk tycker jag är dålig för att jag inte klara det första gången eller så kanske det bara är jag som känner så. Men men får ta nya tag snart eller nåt fan vad bittert det blev nu.

Men i alla fall samma dag som jag faila jag tänkte denna dag kan ju inte bli bättre direkt. Jag åkte iväg till Säter för att skriva in mig som vikarie där och de ville så gärna ha mig så då blev jag helt plötsligt på mycket bättre humör. Jag hade ju också sökt till utbildning en barnskötarutbildning här i Borlänge hade varit på info möte var helt stensäker på att att jag inte kommit in men när jag och Simon satt och käkade på Sibylla så ringde min telefon. Den hade ringt under min uppkörning också. Och det var studievägledaren på studieväglednings centrum som ringde och talade om att jag kommit in på utbildningen. Jag tänkte först att det var ett skämt men det var det inte. Ja jag var jätte förvånad jag var ju helt stensäker på att jag inte kommit in nämligen. Men så kom jag in helt galet. Så nu börjar det ordna upp sig lite i alla fall utbildningen är på ett år så jag känner att jag måste gå den och det börjar gå framåt och jag kommer någon stans det känns så jävla härligt. Inte för att jag kommer någonstans med körkorts delen men i resten av mitt liv så kommer jag någonstans. Jag har praktik i tre dagar och går i skolan två det kommer bli ett intensivt år för oss och jag trivs så himla bra på min praktik plats. 

Vi får väl se vad framtiden utvisar just nu så är jag mest fokuserad på skolan och hästarna då men mest skolan för den går före allt just nu jag vill göra bra ifrån mig. Jag ska så klart ta körkortet också men just nu känns det hopplöst i alla fall. Och sen får vi väl se hur det blir med resten av det just nu så tar jag skolan sen tar jag resten orkar liksom inte bry mig om något annat eller nej inte orkar jag tänker strunta i vad alla säger för jag tycker att denna utbildning är viktig för att jag ska kunna få ett bra jobb efter det så har jag liksom inget planerat faktiskt. 

Everytime I try to swim, it pulls me,
pulls me deeper down
Everytime I try to fly, it holds me,
holds me to the groud

It tells me I'm a freak,
drains me,
the monster inside of me
Freak
Save me
The enemy is inside of me

Would be easier to fight someone else
than the war I fight within
It's impossible to hide from yourself
Where do I begin?

Molly sandèn freak

Nu är stallet klart eller i alla fall så klart att hästarna har bott där en vecka de verkar trivas aldeles utmärkt. Vi trivs super bra och det känns skönt att ha ett frächt stall. Det enda som är kvar nu är elen och sen ska vi bygga tre boxar till men just nu har vi bara tre boxar och det spelar ju ingen roll för att vi har ju bara Blomma och Lilja.

För ungefär åtta månader sen så höll vi på och köra in Lilja. Tömkörningen hade gått jätte bra hon skötte sig super. Vi kunde tömköra henne utan problem. Och vi hade haft vagnen upp och ner och hon stod blick stilla. Men den dagen vi skulle sätta på vagnen så var vi fyra stycken jag syrran och pappa och Maria. Hon hade skött sig jätte fint när vi tömkörde lyssnade super stod stilla när vi satte på vagnen och sen gick vi några steg. Hon fick panik vi skulle bara gå till vägen och vända men när hon gått två steg så fick hon panik och blev jätte rädd för vagnen och stack över pappa så han skadade sig rejält hon sprang i mellan bilarna som stod parkerade och på baksidan helt panikslagen sprakade och slog efter vagnen hon var verkligen livrädd. Hon sprang till baksidan av stallet och vände tillbaka mellan bilarna på något vis lyckades hon inte skada varken bilar eller sig själv. Hon sprang in i gamla stallet och fastande i den smala gången med vagnen och slet sig loss. in i boxen och stod och tryckte hon var livrädd. Vi försökte få av henne selen hon var bara rädd och skärrad. efter många om och men så fick vi av henne selen och vi tog ut vagnen. Vi lika rädda som Lilja pappa svullen och ont i benet som han slagit i rejält. 

"inget mer detta gör vi inte om nu har du din ridhäst Sara rid in henne för detta kommer inte gå." 

Sa Kattis till mig. och vi höll bara med detta var det värsta vi varit med om faktiskt det var riktigt jävla skrämmande och utsätta hästen för det där igen och oss för det ingen nej tack sa vi om det. Visst hade vi väl kunnat prova igen och visst hade det säkert kunna gått och köra in henne med tåla mod ja visst skulle det säkert gått. Men risken var ju rätt stor att hon skulle sticka igen och dessutom inte då bara skada oss utan skada sig själv också. 

Resan till ridhäst har varit lång och inte jätte lätt kan jag då säga. Jag började med att jobba med från marken med henne massa tillits övningar med henne. vi tränade halt och backa och tryck och en massa annat hon skötte sig jätte bra. Sen var det sadeln som hon inte brydde sig mycket om men så fort Maria skulle hänga på henne så ställde hon sig på bakbenen. Hon ville inte alls ha någon på ryggen heller. Vi kämpade vidare med tygd i stigbygeln och massa NH övningar massa andra övningar. Men sen kom vi på en brilliant ide att ta pallen och hon skulle sitta fast. Så då gick det toppen hon satt fast på logen och Maria satt upp på henne och hon brydde sig inte ens lite. Sen så började jag leda henne med Maria på ryggen. tog loss henne från repen och vi gick ut till vägen och vända och hon brydde sig inte ens lite hon var super duktig. Både jag och Maria var chokade över att det funkade alla sätt är bra utom dom dåliga eller?

Sen red Maria henne på volt under longering och sen gick vi promenader när jag ledde henne först gånen hon red själv utan ledare så la jag grimskaftet på halsen på henne. 

Och vi gick upp till paddocken och Maria red henne själv första gången utan ledare och travade och till och med galopperade då rullade hon över i galopp helt själv.

Min duktiga lilla tjej jag var så imponerad över henne <3

när Kattis frågade mig om jag ville köpa hennes andel av Lilja blev jag över lycklig jätte glad måste jag säga. För mig vad det en självklarhet. Köpte min andel av denna underbara dam.

  Då var Sara en lycklig tjej när hon skrev på paprerna att en del av denna dam skulle bli min och när detta kom ut på STC.

Första gången jag satt på henne så skulle hon lära sig att stå stilla när man satt upp den metoden har jag använt länge Och det funkade till slut men om man säger så här rom byggdes inte på en dag och Lilja lärde sig inte att stå stilla på en gång ibland har hon fortfarande svårt för det.

Och nu då? efter vilan som hon har haft nu under sommaren så kan hon gå i form i skritt i korta stunder hon flyttar sig för båda skänklarna NEJ hon kan INTE skänkelvikning för hon flyttar sig bara för skänkeln inte skänkelvikning hon kan göra halt med bara sätet. Vi har så klart en bit kvar att gå men hon är bara tre år och hon går från klarhet till klarhet varje dag. Vi skyndar långsamt vi har inte bråttom någonstans. 

Nu är hon en lungnare häst hon har funnit ro i sig själv och ridnigen. Oavsett om damen driver mig till vansinne ibland med sina skrapande med hoven jämt och ständigt så fort hon har tråkigt. Men om någon skulle komma till mig och säga: 

"Du om åtta månader så kommer du kunna rida denna häst utan problem" 

Ja då skulle jag skratta och kolla på den och klappa den på axeln och säg dröm vidare du men vilken häst hon blivit min lilla tjej. Självklart har vi långt kvar och självklart behöver jag hjälp av tränare men som det är just nu har jag inte råd och dessutom kan jag vänta till nästa höst med att träna henne. Planen just nu är att vi ska träna lite till ute i skogen och i paddocken/hagen och sen ska jag ställa av henne i december igen så hon får vila sitt huvud. Hon kommer behöva vilo pauser lite då och då för att hon inte ska bli pressad för mycket.

    Vi hr gjort en sån resa tjejen matte älskar dig <3

"It alweys seems impossible until it`s done" // Nelson Mandela