För ungefär åtta månader sen så höll vi på och köra in Lilja. Tömkörningen hade gått jätte bra hon skötte sig super. Vi kunde tömköra henne utan problem. Och vi hade haft vagnen upp och ner och hon stod blick stilla. Men den dagen vi skulle sätta på vagnen så var vi fyra stycken jag syrran och pappa och Maria. Hon hade skött sig jätte fint när vi tömkörde lyssnade super stod stilla när vi satte på vagnen och sen gick vi några steg. Hon fick panik vi skulle bara gå till vägen och vända men när hon gått två steg så fick hon panik och blev jätte rädd för vagnen och stack över pappa så han skadade sig rejält hon sprang i mellan bilarna som stod parkerade och på baksidan helt panikslagen sprakade och slog efter vagnen hon var verkligen livrädd. Hon sprang till baksidan av stallet och vände tillbaka mellan bilarna på något vis lyckades hon inte skada varken bilar eller sig själv. Hon sprang in i gamla stallet och fastande i den smala gången med vagnen och slet sig loss. in i boxen och stod och tryckte hon var livrädd. Vi försökte få av henne selen hon var bara rädd och skärrad. efter många om och men så fick vi av henne selen och vi tog ut vagnen. Vi lika rädda som Lilja pappa svullen och ont i benet som han slagit i rejält. 

"inget mer detta gör vi inte om nu har du din ridhäst Sara rid in henne för detta kommer inte gå." 

Sa Kattis till mig. och vi höll bara med detta var det värsta vi varit med om faktiskt det var riktigt jävla skrämmande och utsätta hästen för det där igen och oss för det ingen nej tack sa vi om det. Visst hade vi väl kunnat prova igen och visst hade det säkert kunna gått och köra in henne med tåla mod ja visst skulle det säkert gått. Men risken var ju rätt stor att hon skulle sticka igen och dessutom inte då bara skada oss utan skada sig själv också. 

Resan till ridhäst har varit lång och inte jätte lätt kan jag då säga. Jag började med att jobba med från marken med henne massa tillits övningar med henne. vi tränade halt och backa och tryck och en massa annat hon skötte sig jätte bra. Sen var det sadeln som hon inte brydde sig mycket om men så fort Maria skulle hänga på henne så ställde hon sig på bakbenen. Hon ville inte alls ha någon på ryggen heller. Vi kämpade vidare med tygd i stigbygeln och massa NH övningar massa andra övningar. Men sen kom vi på en brilliant ide att ta pallen och hon skulle sitta fast. Så då gick det toppen hon satt fast på logen och Maria satt upp på henne och hon brydde sig inte ens lite. Sen så började jag leda henne med Maria på ryggen. tog loss henne från repen och vi gick ut till vägen och vända och hon brydde sig inte ens lite hon var super duktig. Både jag och Maria var chokade över att det funkade alla sätt är bra utom dom dåliga eller?

Sen red Maria henne på volt under longering och sen gick vi promenader när jag ledde henne först gånen hon red själv utan ledare så la jag grimskaftet på halsen på henne. 

Och vi gick upp till paddocken och Maria red henne själv första gången utan ledare och travade och till och med galopperade då rullade hon över i galopp helt själv.

Min duktiga lilla tjej jag var så imponerad över henne <3

när Kattis frågade mig om jag ville köpa hennes andel av Lilja blev jag över lycklig jätte glad måste jag säga. För mig vad det en självklarhet. Köpte min andel av denna underbara dam.

  Då var Sara en lycklig tjej när hon skrev på paprerna att en del av denna dam skulle bli min och när detta kom ut på STC.

Första gången jag satt på henne så skulle hon lära sig att stå stilla när man satt upp den metoden har jag använt länge Och det funkade till slut men om man säger så här rom byggdes inte på en dag och Lilja lärde sig inte att stå stilla på en gång ibland har hon fortfarande svårt för det.

Och nu då? efter vilan som hon har haft nu under sommaren så kan hon gå i form i skritt i korta stunder hon flyttar sig för båda skänklarna NEJ hon kan INTE skänkelvikning för hon flyttar sig bara för skänkeln inte skänkelvikning hon kan göra halt med bara sätet. Vi har så klart en bit kvar att gå men hon är bara tre år och hon går från klarhet till klarhet varje dag. Vi skyndar långsamt vi har inte bråttom någonstans. 

Nu är hon en lungnare häst hon har funnit ro i sig själv och ridnigen. Oavsett om damen driver mig till vansinne ibland med sina skrapande med hoven jämt och ständigt så fort hon har tråkigt. Men om någon skulle komma till mig och säga: 

"Du om åtta månader så kommer du kunna rida denna häst utan problem" 

Ja då skulle jag skratta och kolla på den och klappa den på axeln och säg dröm vidare du men vilken häst hon blivit min lilla tjej. Självklart har vi långt kvar och självklart behöver jag hjälp av tränare men som det är just nu har jag inte råd och dessutom kan jag vänta till nästa höst med att träna henne. Planen just nu är att vi ska träna lite till ute i skogen och i paddocken/hagen och sen ska jag ställa av henne i december igen så hon får vila sitt huvud. Hon kommer behöva vilo pauser lite då och då för att hon inte ska bli pressad för mycket.

    Vi hr gjort en sån resa tjejen matte älskar dig <3

"It alweys seems impossible until it`s done" // Nelson Mandela