Efter jobbet igår så kom Simon och SMilla och hämtade mig på jobbet. Jag har nämligen Smilla nu men hon har fått vara med simon när jag jobbat. Det har ju så klart gått jätte bra.

När jag kom ut till stallet så stack jag och Maria ut på en tur! Blomma gick så himla bra! Vå körde i vexlande tempo fort och jogging. Mio utmande Blomma till att tävla vilket är toppen tycker jag för då får Blomma lite mer löphuvud. Första gången så galopperade hon lite men när jag sa stop så bromsade hon. Och jag tror det var för att jag höll henne för lite hon fick inget stöd från mig. Men jag är stolt över henne hon gick så himla bra. Sen joggade vi en bit n är vi kom till bakvägen så släppte jag henne igen. Och då gick hon så himla bra att jag var så imponerad på henne. Hon sprang så himla bra och VILLE verkligen vinna över Mio. att Mio utmanar Blomma är en väldigt bra sak tycker jag för då får hon farten! Nästa gång ska jag bara komma ihåg klockan så klart jag glömde klockan denna gång också. Det var inte så smart av mig kan jag ju säga! Sen fick hon komma in och fick inne täcke och BoT på sig.

Sen tog jag ut Lilja för en liten tur. Först övande vi på våra vanliga lövnigar sen gick vi ut på åkern och bestämde oss för att hon skulle få pulsa i snön vilket hon tyckte var jätte kul. Men ajg hade så passa kosrt grimskaft så hon kunde inte bralla. Grimskaftet är långt men inte så långt. Nästa gång så ska jag ta longerlina och låta henne bralla så mycket hon vill.

Ja vilken dag jobbade och vi var kort på folk på jobbet och man känner sig väldigt otillräcklig när men inte få ut någon vikarie. så jag har kännt mig stressad som fan idag kan jag säga. Trött och stressad spänd som en stålfjäder för man känner sig så förbannat otillräcklig när man inte kan hjälpa. Men men vad kan man göra klona sig?

Och inte nog med det så skulle så klart pappa bli magsjuk hoppas inte jag får det också KAN INTE bli sjuk nu! Och sen dessutom toppar vi det så krånglade hästarna när dom skulle komma in. Mockade först och fixade allt sen skulle jag släppa in dom tänkte åh vad skönt att få komma hem och slappna av och ta den lungt. Mockningen och allt går ju relativt fort för dom skiter på samma ställe så det gick fort. Allt gå på automatik man vet precis var man ska göra. Börjar med att mocka sen packar jag hö till kvällen och lägger i boxarna sen bär jag vatten och sen så packar jag morron och lunch hö. Och med musik går allt mycket mycket fortare kan jag lova! Sen när jag skulle ta in dom ville dom först inte gå in. Annars brukar dom typ kuta in i sina boxar (vi tar in dom lösa). Men inte idag heller nej så klart dom där nordisarna skulle stanna och äta spillt hö. Och sen skulle dom vända och Mio han stod där ute och kollade på dom precis som att nej va fan är ni helt dumma i huvudet båda två? Sen gick i alla fall Blomma in fick leda in henne då stod Lilja vid mjölkrummet/sadel/selkammaren och glodde som en tok och försökte komma in där. Ja vi har ju morötter där och det vet hon ^^. Där stod hon medans jag tog av Blomma täcke sen så gick hon in så jag fick fixa henne. Men idag så tackar jag Mio för att han är gammal och klok (ja idag då) Han gick in i sin box och stod stilla där tills jag hann gå till han. Men precis när jag skulle ta ut han och fixa han för att jag och Maria skulle ut så kom Maria. Så idag så var Mio gammal och klok och funderade vad det var för fel på dom där nordisarna va fan dom höll på med.

Men själva turen var toppen. Hon var pigg och glad det märks att jag inte kört henne på typ en vecka efter som hon haft dåliga skor. Hon travade på som vanligt och låg på som fan och ville trava hela tiden. Vi ökade takten också en stund men hon började galoppera för att hon blev sur på Mio. Men det sa hennes matte nej om. Nästa gång vi kör så ska jag ha gamacher och knäkappor på henne så vi kan öka takten också. Hon slår på sig lite grann också. Men jag är väldigt nöjd med henne vi red inte så länge efter som jag kom hem sent och Maria också. Vi körde och red bara runt fyrkanten men nöjd är jag med henne i alla fall min fina tjej. 

"Whatever life gives you,

Even if it hurts you,

just be strong and act like 

the way you

alweys do

because strong walls 

shake but never collapse."// okänd

Känner mig lite så just nu. Men jag vet ju att allt kommer lösa sig men just nu så känner jag mig lite ur balans och som att något eller någon kommer och knuffar på mig så kommer allt bara falla. Så jag försöker verkligen vara stark men ibland orkar man inte. Tack och lov finns min familj och vänner här så jag vet att jag behöver inte göra allt själv.

  idag får Mio stå för bilden! Han gjorde verkligen min dag när jag skulle släppa in hästarna! Så jag inte bröt ihop av trötthet!

Det Hela började egentligen med att min stora syster och en kompis till oss henne fick Busan. Dom fick henne av en travtränare för att hon var skadad. Så dom tog emot henne och hon flyttade hem till oss som tre åring. Sen så kunde inte maggie eller Kattis ha henne kvar. Och då tog pappa över henne han kunde ju inte ha hjärtat och låta henne slaktas. Så då ägde pappa en häst helt plötsligt. Och han skulle inte ha en enda häst jävel i sin ladugård som han sa. Men ja han blev med häst i alla fall. Han och syrran äger henne nu tillsammans.

  Pappa och våran Busan <3

Och jag minns inte alls vilket år det var med pappa hade precis börjat jobba kväll och han frågade mig om jag ville hjälpa han med Busan. Då hade jag en sköthäst som hette Benzie men jag sa ju ja på en gång för det var ju Busan. Så jag sa till han som ägde Benzie och Carro som var delskötare eller något på henne att jag inte skulle rida henne mera det slutade med att Carro köpte Benzie =). Så började jag ta hand om Busan fick rida in henne och hjälpa till. Lilla jag fick inte rida neråt med henne för hon var för het. Jag fick rida bakvägen och upp mot berget där fick jag rida. Hon var pigg och rida trippade alltid på tårna och var ganska stark för lilla mig som var van vid snälla halvblod. Det var Busan som fick mig att fastna för kallblod från första början. 

  jag och våran fina Busan <3

Sen så bestämde pappa och kattis att hon skulle bli travhäst. Men hon kastade sig ut ur transporten var till och med på väg att kasta sig över pappa med ramp och allt. För hon var riktigt farlig att lasta ur för från och med man stannade bilen så laddade hon. Och då blev dom/vi rädda och gav upp vilket var en klok ide. Men nu har vi ju en front urlastad transport och Busan går att lasta nu. Inte för att hon åker transport så mycket. Hon blev gårdshäst vi red och körde henne massor både jag pappa och en del andra. Jag körde henne inte så mycket men red henne massor tills jag fick Sixten. Då red jag henne inte så jätte mycket. Men jag red henne fortfarande.

  Louise och Busan

men så var det prat i flera år om att vi faktiskt skulle ta föl på henne. Jag minns att vi pratade om det jätte länge att vi ska ta föl på Busan det skulle ju vara mysigt att få en liten miniatyr Busan. Och sen en travhäst dessutom. Och 2008 så blev det sanning jag minns att vi kollade på hingstar ett tag. Och då var vi tvungna att ta oss till björkbacken rida henne dit gjorde Kattis. Vi hittade en super fin hingst Aldermarin. Så dit kom hon och vi betäckte Busan. Först så tog hon sig inte men sen fick vi telefonsamtalet vår fina Busan var dräktig så vi bestämde oss för att gå hem med henne. Hon hade stått hela sommaren och vi ville inte rida tillbaka henne. Så vi delade upp turen och gå. Pappa tog första turen och gick en bit sen tog Kattis andra och jag och mitt ex den andra turen. Vi stannade i hovgården så hon fick dricka vatten. Det var stekhett denna dag. Så när vi kom hem fick hon duscha. Hon hade dessutom fått solexem i man och svans? så vi duschade henne och smörjde in henne.

    Busan när Kattis red dit henne.         Duscha fick hon göra när hon kommer hem igen.

Väntan på Busans bebis var lång. Hon blev bara tjockare och tjockare och vi väntade och längtade efter busans bebis.Vi frågade oss hela tiden vad skulle det bli? Hur skulle den se ut och tänk att Busan skulle få en bebis. Allt var så spännande. Och så kom den där busans bebis första juni 2009. Hon var född i hagen och pappa hade lyft på gardinen och sett alla hästarna plus en till. Busan hade fölat ute i hagen. Vi hade pratat om att dagen efter så ska hon få börja gå inne så hon ska föla inne. Men Busan hade tydligen andra planer. 

Jag var i stan då fick ett sms av pappa "Busan har fölat" Jag hoppade och studsade som en jävla studsboll och sa "Busan har fölat, Busan har fölat jag ska hem och se på Busans bebis jag ska se våran bebis hon har kommit." Jag ringer pappa och säger att han måste hämta mig nu. Och han förstod att han skulle göra det han skrattade bara och sa att han var på väg. Och så fick jag se busans bebis. Jag måste säga att det var den bästa student presenten man kunde få.

         Så gudomligt söt.

Och sen skulle Kattis pappa och berra var delägare jag kommer ALDRIG och då menar jag ALDRIG glömma när pappa såg på mig när vi satt i köket och fixade papper om namnförslag. Det var Busblomma och något mer. Han såg på mig och så säger han "Ja du då ska inte du vara med också" Jag såg på han med stora ögon jag hade inte föreställt mig det. Det var så otroligt att jag trodde inte det var sant. Men jag sa ju så klart ja. Bara ha en del i den där lilla hästen var ultimata lyckan. 

      Min fina busblomma som föl <3

Som ett åring flyttade vi henne till ett annat stall för bete över sommaren. Där skulle hon få gå med en annan ett åring och bli inkörd.

          Min älskade fina Busblomma <3

Och Busan åkte vi iväg med till sundborn för att betäcka med Lykkemin.  Då hyrde vi en fronturlastad transport och d Lite svår att lasta och jag var tjurskallig och arg på Kattis för något?! Vad minns jag inte jag var okej jag är väldigt tjurskallig eller vi båda är tjurskalliga. Men Busan gick in i alla fall och gick väl inne i transporten står ju Busan som ett ljus. Sen när vi skulle lasta ur henne så blev hon förvånad när hon fick gå in fram.

      Busan coh Liljas fina pappa Lykkemin.

Blommas inkörning gick som en dans hon stegrade lite men annars gick det bra. Hon är väldigt lik sin mor hon tycker om att bli körd. Så tömkörning och inkörning gick super bra.

      Inkörningen av Blomma.

Sen hösten 2010 drog jag till Gotland och bodde där ett år. Då gick Busan dräktig och Blomma fick en vintervila. När jag kom hem på lov på våren så fick jag tömköra henne och så frågar Kattis som hade flyttat till Säter då och var gravid med Benjamin och hade inte tid att träna en travhäst. Den dagen är allvarligt en av dom lyckligaste dagarna i mitt liv. Jag och Kattis var ut och tömkörde Blomma. 

"Du Sara när du kommer hem från Gotland kanske du vill börja träna Blomma." Jag var så chokad jag trodde ALDRIG och då menar jag verkligen ALDRIG att jag skulle få den frågan. Jag hade drömt och hoppats men så frågar Kattis mig om JAG ville träna henne. Och jag sa ja på en gång klart jag ville träna henne. Jag var i extas jag ville åka tillbaka till Gotland men jag ville inte för jag ville träna Blomma jag ville hem och träna henne. När jag kom hem från Gotland så började jag träna henne. Och jag älskade det älskade verkligen det.

  Min underbar tjej. <3

Och den 15 juni 2011 så gick jag rakt in på fölnigen av den där envisa Buslilja. Jag min dumsnut sprang in till pappa och sa att Busan föla. Snacka om dumsnut alltså! Men ut kom våran fina buslilja.

Ja vad ska man säga om denna envisa och skygga dam när hon var föl? Hon ville inte ha grimma hon ville knappt vara nära oss. Efter ett tag så vart hon nyfiken på oss men ville inte riktigt. Hon är född envis av naturen man måste lirka med henne för att ens få göra något med henne. frasen "Ett sto måste man ge ansökning till i tre exemplar" Är väldigt sant på denna dam. 

Vi skulle sälja henne men fick inte henne såld så hon blir kvar henne på gården. Busan hon flyttade till syrran för att vi var tvungna att separera mor och en extremt mammigt föl. Och Busan är än i dag kvar hos Kattis och trivs alldeles utmärkt där.       Busan där hon står nu.

Ja vi skulle ju köra in Lilja för några veckor sen. Efter mycket tömkörnig och träning med skaklar som hon stack med och kvaddade två stycken. Sen fick hon vila ett tag efter det så tömkörde vi igen och tränade massor med vagnen upp och ner. Hon skötte sig utmärkt regerade knappt på vagnen. Så skulle vi gå några steg med vagnen fastsatt på henne. Hon gick några steg och sen fick hon panik total panik och stack med vagnen sprang över pappa så han sträckte en muskel rejält. Hon sprang mellan bilarna och vi tänkte nu kommer hon ha sönder bilarna. Hon lyckas inte skada bilarna eller sig själv. Hon sparkar i panik ville bli av med vagnen. hon springer till dyngstacken stannar där en stund och när vi går mot henne så springer hon i panik mellan bilarna igen och lyckas igen inte ha sönder bilarna. Hon springer in i stallet med vagnen på sig. Fastnar med vagnen på gången och sliter sig loss och vagnen fastnar i stallgången. Hon står tryckt inne i sin box helt panikslagen. Jätte var hon. Vi tar av henne sakerna och krånglar ut vagnen. Alla skärrade efter en sådan händelse. Så bestämmer vi att nej vi provar inte på det längre om hon inte var bakskygg innan så är hon det definitivt nu. Så ni har vi bestämt att jag ska rida in henne och ha henne som ridhäst och Monte häst. Och det blir mycket bättre tror jag.

Jag jobbar på med henne just nu med NH det går super bra hon lär sig back på komando och det går verkligen super. Och sen så lär jag henne att stanna när jag säger det genom att höja handen. Och sen så lär jag henne tryck och en del annat. Nu ska jag börja jobba med sadeln på henne och stigbyglar och tryck och tygeltag och så vidare. Ska dessutom jobba med trail för han med henne. Men jag måste komma på vad jag ska ha för matrial för att jobba det med henne. Kanske blir till våren så jag kan gå till hovgården eller till rommehed med henne och jobba där dom har riktiga bommar. Jag ska också få henne trafiksäker genom att promenera längst vägen med henne med en trafiksäker häst. Jag ä'r helt säker på att hon kommer bli en fick ridhäst när jag väl fått ordning på henne. Men vissa gånger så får man verkligen lirka med henne för att få henne att göra som man vill. Men jag tycker hon jobbar bra med mig i alla fall det går framåt i alla fall. Men ibland måste man gå två steg bakåt för att kunna gå ett steg framåt försöker jag hela tiden tänka och jag tar det väldigt lugnt med henne ingen ide att stressa.

Och så blev vi teambus och jag kommer alltid att vara en del i teambus för jag älskar att träna båda mina envisa flickor bus och oavsett om Busan flyttat så kommer jag träffa henne och hon kommer alltid finnas i mitt hjärta.

Igår så skulle jag ta in Lilja och jobba med henne. Hon VÄGRADE gå in utan sina kompisar hon skulle då inte lämna sina kompisar hon stegrade och vägrade och gå backade och håll på och trixa. Så jag fick in och hämtade morötter och fick lov att lirka in henne. Men jag hade gett mig fan på det hon ska inte vinna hade jag bestämt för hon ska inte lära sig att hon ska få som hon vill det ska hon ha klart för sig. Väl inne så skötte hon sig utmärkt damen hon stod som ett ljus på gången förutom när jag lämnade henne några sekunder för att hämta morötter då gör vi som syrran när jag har tråkigt så skrapar man med hoven och tycker livet är tråkigt. Sen gick jag ut och jobbade med henne några minuter bara och hon skötte sig så himla bra hon kan det där med stopp och back och allt det där nu. Så nu ska jag hitta på något annat som ska utmana henne. Ska lögga på henne sadel och lära henne massa sånt nu. Och sen ska jag nog ta plastpåsar och gejer och lära henne sånt och sen trafiken ut och gå i trafiken! Jag tror ut och gå i trafiken är närmast just nu för att hon måste vara trafiksäker också. Men i alla fall så tog jag in henne efter bara några minuter för hon skötte sig så bra. När jag skulle lägga på henne täcket tyckte hon att det var lite läskigt så då jobbade jag med det och la på och av hela tiden. Det ska jag jobba vidare med.

Och idag kommer hovis och skor Blomma jag har längtat efter att köra henne kan jag lova. Så på måndag ska jag köra henne! Fast jag slutar sent så ska jag köra henne i alla fall. För som jag längtat efter att få köra henne fast det bara gått en vecka men ändå. 

Vad tror ni om att jag skriver ett inlägg om hur vi blev teambus varför? Ja jag tror faktiskt jag ska skriva om det!

Det var 2005 när jag skulle ta bort min gamla häst Sixten. Han hade kalkavlagningar på båda bakbenen och var jätte dålig. Så vi fick ta bort honom jag minns aldrig den hemska dagen jag verkligen insåg att han skulle bort att jag inte skulle få ha han kvar. Jag kastade mig i mammas famn och grät och grät det kändes som att jag aldrig skulle sluta gråta. Han hade lärt mig så mycket inte bara dom två åren jag hade honom i min ägo utan hela mitt hästliv med tanke på att han stod på ridskolan och han var min favorithäst. Han lärde mig mycket den där hästen.

  R.I.P Sixten 2005-08-30

Jag och mina föräldrar hade bestämt att jag skulle ta en häst på foder. När vi hade bestämt att Sixten inte klarade sig att vi inte skulle kunna göra något åt honom så kollade jag på massor av annonser. Det var inte jag som hittade Häxan det var Kattis. Vi bestämde att vi skulle åka och kolla på henne jag visste inte så mycket om hästen. 

Men när vi kom dit så träffade vi ägaren Carina och hon skulle försöka få tag på Häxan i hagen och hon sprang runt. Men när hon väl fått tag på henne så såg jag henne, Den där bruna hästen med snopp och stjärna och bus i ögonen. Jag visste redan innan jag rört hästen att den där ska jag ha. Så är det bara jag ska ha henne det finns inget annat. När Carina ställde henne på gården och jag fick klappa på henne borsta på henne så var jag såld. Och när Hampus sprang runt benen på henne och hon stod och halvsov och såg lite då och då var Hampus var. Han var då bara 3-4 år gamla. Hon brydde sig inte alls. Sen fick jag provrida henne jag älskade hästen på en gång bara jag skrittat några meter på åkern jag kände att denna häst ska jag ha med mig hem och så är det bara det spelar ingen roll vad ni andra säger Häxan ska bli min så är det bara.

Hon kallades för Häxan för att hon såg ut som en Häxa när hon kom till Carina därför kallades hon Häxan.

När vi hade varit till veterinären för att veta vad det var för fel på Sixten så efter några dagar så hämtade vi hem min Häxan.

Ja vad ska man säga? Carina varnade att hon stegrade när hon inte fick som hon ville. Och det gjorde hon jag fick inte ens av henne från gården i början när jag skulle rida henne själv, vid många tillfällen stod jag och grät för att det inte gick. Och varje gång tänkte jag "Så här skulle aldrig Sixten göra." Men så fick jag hjälp av min kompis mamma som visade mig hur jag skulle göra. Dels för att få henne och stå stilla när jag satt upp och för att få henne att gå av gården. Det var enkelt en metod jag använder än idag men jag använder den mer idag än vad jag gjorde då. Det var att snurra henne i en liten cirkel runt mig till hon stannade och jag kunde sitta upp. Det är det bästa effekten jag någonsin haft det funkar! Och sen lika en liten cirkel när dom stegrar ta tag i ena tygeln och låta dom gå i en cirkel och sen ber man dom gå efter det. Och det funkar faktiskt.

    Första året jag hade henne.

Sen kämpade jag på och försökte omskola henne. Jag fick lära känna hennes extrema humör som jag hatade till en början men tänkte vad är det för något jag skaffat. Men som jag sen lärde mig och älska. Jag älskade hennes små bus som hon gjorde hela tiden hon var en riktig märr. Hon bet mig en gång på höften i början när jag hade henne rejält hårt hade ett stort blåmärke efter det. Jag gjorde en tillrättagivelse och sen dess bet hon mig aldrig igen. Hon kunde lägga öronen bakåt och visa att hon var sur men hon bet eller sparkade aldrig mig. Men så skulle en kompis hålla på med henne hon var jävligt mjäkig med hästarna något inte jag tycker om. Hon pratade bebis språk med Häxan och lät henne göra lite som hon ville. Och henne bet Häxan det räckte med att jag bara sa nej men Häxan vad gjorde du nu. Och hon såg på mig med en oskyldig blick som att hon sa "Nej jag gjorde inget."

hon var dessutom en riktig pissmärr. När hon var brunstig så dög inget tänk er då mig med min ens då är jag på dåligt humör och en häst som är brunstig och dessutom pissade hela tiden. Men dessutom så tjurade hon hela tiden och hon tryckte in mig mot väggen och rida ja det kunde jag glömma med henne när hon var så. 

Ridmässigt var hon svår hon var envis och super duper stark. Hon var envis när det kom till paddock så ville hon inte alls om det inte gällde hoppning. Ute i skogen så ville hon mest springa. Men man kunde också ta långa barbacka turer på henne utan problem. Det var ingen häst man "åkte" på hon var tvungen att jobba dels pga hennes långa rygg och hon var lättstressad så kunde man inte åka på henne. 

Hon var ingen lätt häst att rida för att få ner henne i form så var man tvungen att lungna ner henne med att hon var tvungen att "tänka". Och så fort det kom störningsmoment så blev hon stressad så det gällde att verkligen få henne att tänka hela tiden. Gör massa övningar med henne för att få henne att inte kolla på allt annat. Det var då hon kunde slappna av och jobba med kroppen och jobba med mig.

  När hon väl jobbade med mig blev hon så här fin.

Att hoppa var hon super enkel det tyckte hon var super duper kul. Jag har travhoppat 110 cm med henne. Det var helt galet jag visste inte ens att det var så högt men hon hoppade glatt över. Hon älskade att hoppa gymnastik hoppning. Att hoppa den där hästen var en äkta dröm hon tyckte det var så himla roligt.

  Gymnasikhoppnig.

Första gången Häxan blev dålig var 06 när hon fick sin partella men det var en lindrig en. Men 07 fick hon ont i ryggen vilket var mycket mitt fel och lite att hon hade lång rygg och lite att hon hade en partella. Men mycket mitt fel för jag red henne på fel sätt vilket gjorde att hon blev dålig och fick ont. En lång återhämtningstid väntade med tömkörning och massa markarbete och sen satt jag upp på henne igen och hon var frisk. Och då bestämde jag mig för att ta det försiktigt med henne.

  När hon tömkördes ett tag. Det blev en stor del av våran vardag sen jag älskar att dressyr tömköra det är så himla roligt.

Så kom vintern och Häxan blev halt. Hon var fyra graders halt på båda fram. Vi sprutade henne och hon var konvalisent i 14 dagar sen var det återbesök och hon blev friskförklarad.

  Samma dag som vi skrittade efter konvalisenten jag var så glad att jag grät.

hon var frisk ett tag med rygg och ben och partellan. Sen kom våren och brunsten och hon fick hon i ryggen igen för att hon pissade hela tiden och orkade inte. Lät henne stå under brusnten hon blev bra ett tag. Men sen bestämde jag mig för att testa och lägga ut annons på henne. Hade henne utlånad ett tag till ett par i hedemora men fick hem henne igen. Fick inte veta varför riktigt men jag vet att det var för att hon fick ont igen. Jag tänkte då att detta är hennes sista chans. Hade då ett kallblodssto och en vän till mig var och hälsade på. Den veckan jag hade höstlov sa jag till henne att hon skulle få rida Häxan. Men ett enda travsteg utan min tillåtelse så får du inte rida henne för detta är hennes sista chans om hon får ont nu vet jag inte vad jag ska göra. Och mycket riktigt efter en veckas skritt och lite trav så fick hon ont igen. Ryggen igen. 

      Hon älskade att bada min Häxan.

Jag minns aldrig den dagen jag Malin en kompis till Kattis och Kattis och en vän till mig stod vid trappen hemma hos mamma och pappa och pratade. 

"Så Sara var tänker du göra med Häxan?" Sa Malin till mig. Och gav ifrån mig en stor suck.

"Jag vet faktiskt inte."

"Du ska inte ta bort henne då" Jag kände hur tårarna började tränga igenom. För den tanken hade slagit mig men jag hade förträngt den lika snabbt.

"Jo jag har funderat på det."

"Ja inte för att vara elak men då vet du var hon hamnar."

Och hon hade så rätt om jag skulle ta bort Häxan så skulle hon inte bli en vandringspokal. Och hon är så speciell och hon har dessutom ont. Och där och då bestämde jag mig för att ta bort henne. Jag kände mig så tom jag visste inte vad jag skulle känna. Jag frågade Kattis om hon kunde hjälpa mig om hon kunde fixa allt. Eller så var det Kattis som erbjöd sig? Om jag ska vara ärlig så minns jag inte. Men Kattis fixade allt. Hon ringde veterinär för att vi eventuellt skulle få henne utdömd. Men det fick vi inte. Och hon ringde slakteriet i norberg och hon åkte dit med henne. och jag tackar verkligen dig för det Kattis. För utan dig så hade jag aldrig klarat det. Jag minns när jag fick ett sms "Nu är hon borta". Jag visste inte vad jag kände jag kände mig bara så tom inom mig. Det var inte försen ett halvår efter som jag verkligen sörjde henne och kände hur mycket jag saknar henne. Det kan komma dagar när jag saknar henne fortfarande. Hon var verkligen hästen som förändrade allt. Hon förändrade mig och min syn på hästar och min hästhantering. Hon gjorde mig till en bättre hästmänniska.

”Du har gjort rätt beslut Sara, hon kommer inte klara en vinter till.” Vi stod och såg på min vackra häst som stod längst in i sin box.

”Ja jag vet men jag kan inte sluta tänka på vad jag kunde ha gjort annorlunda.” Kattis lade en hand på min axel och ser på mig.

”Du kan inte gå och anklaga dig själv för detta.” Jag kände hur tårarna började bränna i ögonvrån när min vackra häst såg på mig.

”Men det är mitt fel, om inte jag ridit henne så hårt som jag gjort så kanske hon skulle vara frisk nu.” Jag kände mig så hopplös när jag såg på min vackra häst, om jag inte skulle göra dom misstag jag gjort med henne så kanske hon hade varit frisk nu.

”Sluta med dom där dumheterna Sara, det är inte ditt fel att Häxan är dålig. Inte denna gång jag kan hålla med om att du gjorde fel 2008 då du red henne för hårt, men förr eller senare hade hon blivit dålig ändå på grund av hennes patella upphackning och det vet du.”

”Men jag kan inte få bort tanken eller känslan om jag skulle ha gjort något annorlunda så skulle hon inte vara så dålig i ryggen som hon är nu.” Hon stod där hennes glas i ögonen hade försvunnit och hennes päls hade inte den glasen som hon hade tidigare, och hennes bitchiga humör som gjorde min Häxan hade försvunnit helt.

”Sara sluta med det där det är inte ditt fel.”

”Men varför känns det som att det är det då? Varför går det om och om i huvudet igen att om jag hade gjort si eller så, då skulle hon vara frisk nu.”

”Ibland går det bara inte, i bland måste man släppa taget och låta dom gå vidare.” Hon la armen om min axel, Häxan böt bakben och vilade på och gav i från sig en stor suck.

”Jo jag vet men jag vet inte om jag kan släppa henne, varför kände jag inte så här med Sixten?”

”För att han var du redan inställd på att han kommer och tas bort långt innan. Men detta kom så plötsligt och vi hjälpte dig och ta beslutet och ta bort Sixten, men detta valde du helt själv.”

”Det är sant och jag visste att det fanns inget hopp för Sixten inte ens en chans att han skulle klara sig. Men med Häxan finns det en chans men hon skulle inte må bra av att gå som sällskap.”

Jag såg på Häxan ännu en gång och när hon såg på mig med sina mörka ögon som en gång var blanka och så vackra då visst jag att jag tagit rätt beslut.

Den dagen jag insåg att jag gjort rätt beslut!

Min fina Excellent Queen du förändrade mig som häst människa och som människa du gjorde mig bättre. Om jag bara insett vissa saker tidigare hade du kanske levt nu. Men så kan man inte tänka jag måste tänka på dom ljusa sidorna. Du var allt jag hade och lite där till. 

Excellent Queen (Häxan)
Född: 1999-04-14
död: 2009-11-19

I see your face in my mind as I drive away,
Cause none of us thought it was gonna end that way.

it’s killing me to see you go after all this time.



Music starts playin’ like the end of a sad movie,
It’s the kinda ending you don’t really wanna see.
Cause it’s tragedy and it’ll only bring you down,
Now I don’t know what to be without you around.

And we know it’s never simple,
Never easy.
Never a clean break, noone here to save me.
You’re the only thing I know like the back of my hand,
And I can’t Breathe Without you But I have to.

älskad och saknad♥

idag fick Blomma vila efter turen igår ska få tag på hovslagare i veckan. Så ska hon få gå på banan sen.

Efter jobbet så åkte jag ut och mocka och sen fixade stallet och jobbade med Lilja.
Först ville hon inte alls gå ur boxen men sen följde hon med efter en stund. jag ställde henne på gången och borstade henne och lyfte på alla fyra hovarna. och sen tog jag ut henne och tränade på halt och back. idag skötte sig så himla bra idag. Koncentrerade mig helt på henne och hon på mig. stolt matte idag. i morgon ska jag ut och gå med henne se hur det går. det borde gå bra tycker jag.

"A journey of a thousand miles begins whit a single step." // Lao - Lzu

Idag så hade jag och Maria bestämt att vi skulle ut och köra och rida. Sen fick jag med mig en kompis ut till stallet också. Det var väldigt länge sedan vi sågs så det var roligt att träffa Sara igen. Efter som vi inte ses så ofta. Vi körde en vända med Blomma hon skötte sig super bra. vi joggade bara idag efter som hon har så pass dåliga skor som hon har. Hon ska bli omskodd i veckan hoppas jag. Hon låg på och var piggelin som vanligt och ville springa fortare än hon fick göra. det gör hon alltid nu för tiden. Hon är så himla rolig att köra just nu.

Tog ut Lilja en vända också det gick väl så där. Hon ville inte alls idag var mest bara stressad och rädd stod på bakbenen och ville inte alls idag. Ska ta henne i morgon och jobba med henne ordentligt när jag är ensam med henne. Det är lättast då det bara är hon och ja när jag har koncentrationen helt på henne och ingen annan. Så vi får väl se hur det går då om hon ska tjura igen. Hon är lite tråkig när hon tjurar ihop den där damen.

Sen så satt jag och Sara och snackade inne hos mamma och pappa ett tag. Sen kom Lisa förbi och syrran så vi snackade lite skit också.

  Bjuder på en till bild på mig och Lilja från i fredags

Körde den där Busblomma för några dagar sen med Maria och Mio hade klockan med mig då. Ja vad ska man säga? Hon har rätt dåliga brodd så hon fick inge feste och hon behöver gå ner sig några sekunder för att klara kval men hon ska få nya skor snart så då kan hon nog gå ännu bättre när jag klockar henne. Hon var super pigg som vanligt och låg på som bara den på bettet hon ville springa fortare sa hon och låg på jag fick knappt stopp på henne. Det är kul att hon är så bra som hon är nu med tanke på hur mycket skador hon har haft genom åren. Ja i år ska hon då kvala i februari då ska hon kvala så är det bara! Det finns liksom inget annat! För så fin som hon är nu har hon aldrig varit och inte så frisk som hon är har hon inte heller varit. Funderar på om vi ska göra en årlig koll hos Lundin i alla fall för att kolla upp henne så att vi vet att hon är helt frisk ska diskutera det med Kattis och pappa se vad dom säger om det. Vill ju att hon ska hålla sig frisk nu med tanke på hur fin hon är! Den där busblomma hon kan hon bara hon vill visst kan hon tjura men när man kör är hon underbar den där busblomma.

Jobbar på med Lilja med våra övningar. Nu börjar hon på och lyssna på mig och göra som jag vill istället för att dansa runt och hålla på och dryga sig och inte lyssna. Nu vill hon istället göra rätt och hon har börjat lita på mig också. Det är lite att man måste skicka en ansökning till henne får jag göra detta? Fast nu har det börjat ändrats med henne för hon har börjat lita på mig och lyssna på mig. Så när jag stannar så stannar hon det räcker med att jag säger back så backar hon. Och när jag går till något som är läskigt så ställer hon sig inte på bakbenen och får panik utan hon går åh andra sidan väldigt nära mig och vill helst av allt gå på mig när något är läskigt. Sen tittar hon på mig som att jag är lite borta när vi går men sen när jag går fram och tar på grejen eller något liknade så går hon fram försiktigt och tittar. Så istället för att hon vill bestämma har jag blivit hennes ledare det är spännande att jobba med henne och visst får vi bakslag men det väger upp när man får minsta lilla framsteg med henne. Alla bakslag med båda mina flickor bus väger upp dom bra sakerna. 

Och både Lilja och Blomma har blivit svartsjuka när jag håller på med Lilja blir blomma avis och surar när jag håller på med henne. Och när jag håller på med Blomma så blir Lilja skit sur hon står och skrapar med hoven och är jätte arg på syrran. Det är som att båda säger det är min matte! 

Och idag har jag och Maria fotat lite slutade tidigt idag så då lekte vi fotograf och modell. Tog bara med Lilja denna gång dock har jätte många bilder på mig och Blomma men henne ska vi ta i morgon tänke vi. Älskar min kamera måste jag säga. Nu ska jag fixa Ph så fort som möjligt så jag kan lära mig att redigera.

  Dom är för fina Maria och Mio <3 Tycker om dom väldigt mycket <3  Min fina buslilja <3

"Du är din egen största kritiker" // Okänd