Det var 2005 när jag skulle ta bort min gamla häst Sixten. Han hade kalkavlagningar på båda bakbenen och var jätte dålig. Så vi fick ta bort honom jag minns aldrig den hemska dagen jag verkligen insåg att han skulle bort att jag inte skulle få ha han kvar. Jag kastade mig i mammas famn och grät och grät det kändes som att jag aldrig skulle sluta gråta. Han hade lärt mig så mycket inte bara dom två åren jag hade honom i min ägo utan hela mitt hästliv med tanke på att han stod på ridskolan och han var min favorithäst. Han lärde mig mycket den där hästen.

  R.I.P Sixten 2005-08-30

Jag och mina föräldrar hade bestämt att jag skulle ta en häst på foder. När vi hade bestämt att Sixten inte klarade sig att vi inte skulle kunna göra något åt honom så kollade jag på massor av annonser. Det var inte jag som hittade Häxan det var Kattis. Vi bestämde att vi skulle åka och kolla på henne jag visste inte så mycket om hästen. 

Men när vi kom dit så träffade vi ägaren Carina och hon skulle försöka få tag på Häxan i hagen och hon sprang runt. Men när hon väl fått tag på henne så såg jag henne, Den där bruna hästen med snopp och stjärna och bus i ögonen. Jag visste redan innan jag rört hästen att den där ska jag ha. Så är det bara jag ska ha henne det finns inget annat. När Carina ställde henne på gården och jag fick klappa på henne borsta på henne så var jag såld. Och när Hampus sprang runt benen på henne och hon stod och halvsov och såg lite då och då var Hampus var. Han var då bara 3-4 år gamla. Hon brydde sig inte alls. Sen fick jag provrida henne jag älskade hästen på en gång bara jag skrittat några meter på åkern jag kände att denna häst ska jag ha med mig hem och så är det bara det spelar ingen roll vad ni andra säger Häxan ska bli min så är det bara.

Hon kallades för Häxan för att hon såg ut som en Häxa när hon kom till Carina därför kallades hon Häxan.

När vi hade varit till veterinären för att veta vad det var för fel på Sixten så efter några dagar så hämtade vi hem min Häxan.

Ja vad ska man säga? Carina varnade att hon stegrade när hon inte fick som hon ville. Och det gjorde hon jag fick inte ens av henne från gården i början när jag skulle rida henne själv, vid många tillfällen stod jag och grät för att det inte gick. Och varje gång tänkte jag "Så här skulle aldrig Sixten göra." Men så fick jag hjälp av min kompis mamma som visade mig hur jag skulle göra. Dels för att få henne och stå stilla när jag satt upp och för att få henne att gå av gården. Det var enkelt en metod jag använder än idag men jag använder den mer idag än vad jag gjorde då. Det var att snurra henne i en liten cirkel runt mig till hon stannade och jag kunde sitta upp. Det är det bästa effekten jag någonsin haft det funkar! Och sen lika en liten cirkel när dom stegrar ta tag i ena tygeln och låta dom gå i en cirkel och sen ber man dom gå efter det. Och det funkar faktiskt.

    Första året jag hade henne.

Sen kämpade jag på och försökte omskola henne. Jag fick lära känna hennes extrema humör som jag hatade till en början men tänkte vad är det för något jag skaffat. Men som jag sen lärde mig och älska. Jag älskade hennes små bus som hon gjorde hela tiden hon var en riktig märr. Hon bet mig en gång på höften i början när jag hade henne rejält hårt hade ett stort blåmärke efter det. Jag gjorde en tillrättagivelse och sen dess bet hon mig aldrig igen. Hon kunde lägga öronen bakåt och visa att hon var sur men hon bet eller sparkade aldrig mig. Men så skulle en kompis hålla på med henne hon var jävligt mjäkig med hästarna något inte jag tycker om. Hon pratade bebis språk med Häxan och lät henne göra lite som hon ville. Och henne bet Häxan det räckte med att jag bara sa nej men Häxan vad gjorde du nu. Och hon såg på mig med en oskyldig blick som att hon sa "Nej jag gjorde inget."

hon var dessutom en riktig pissmärr. När hon var brunstig så dög inget tänk er då mig med min ens då är jag på dåligt humör och en häst som är brunstig och dessutom pissade hela tiden. Men dessutom så tjurade hon hela tiden och hon tryckte in mig mot väggen och rida ja det kunde jag glömma med henne när hon var så. 

Ridmässigt var hon svår hon var envis och super duper stark. Hon var envis när det kom till paddock så ville hon inte alls om det inte gällde hoppning. Ute i skogen så ville hon mest springa. Men man kunde också ta långa barbacka turer på henne utan problem. Det var ingen häst man "åkte" på hon var tvungen att jobba dels pga hennes långa rygg och hon var lättstressad så kunde man inte åka på henne. 

Hon var ingen lätt häst att rida för att få ner henne i form så var man tvungen att lungna ner henne med att hon var tvungen att "tänka". Och så fort det kom störningsmoment så blev hon stressad så det gällde att verkligen få henne att tänka hela tiden. Gör massa övningar med henne för att få henne att inte kolla på allt annat. Det var då hon kunde slappna av och jobba med kroppen och jobba med mig.

  När hon väl jobbade med mig blev hon så här fin.

Att hoppa var hon super enkel det tyckte hon var super duper kul. Jag har travhoppat 110 cm med henne. Det var helt galet jag visste inte ens att det var så högt men hon hoppade glatt över. Hon älskade att hoppa gymnastik hoppning. Att hoppa den där hästen var en äkta dröm hon tyckte det var så himla roligt.

  Gymnasikhoppnig.

Första gången Häxan blev dålig var 06 när hon fick sin partella men det var en lindrig en. Men 07 fick hon ont i ryggen vilket var mycket mitt fel och lite att hon hade lång rygg och lite att hon hade en partella. Men mycket mitt fel för jag red henne på fel sätt vilket gjorde att hon blev dålig och fick ont. En lång återhämtningstid väntade med tömkörning och massa markarbete och sen satt jag upp på henne igen och hon var frisk. Och då bestämde jag mig för att ta det försiktigt med henne.

  När hon tömkördes ett tag. Det blev en stor del av våran vardag sen jag älskar att dressyr tömköra det är så himla roligt.

Så kom vintern och Häxan blev halt. Hon var fyra graders halt på båda fram. Vi sprutade henne och hon var konvalisent i 14 dagar sen var det återbesök och hon blev friskförklarad.

  Samma dag som vi skrittade efter konvalisenten jag var så glad att jag grät.

hon var frisk ett tag med rygg och ben och partellan. Sen kom våren och brunsten och hon fick hon i ryggen igen för att hon pissade hela tiden och orkade inte. Lät henne stå under brusnten hon blev bra ett tag. Men sen bestämde jag mig för att testa och lägga ut annons på henne. Hade henne utlånad ett tag till ett par i hedemora men fick hem henne igen. Fick inte veta varför riktigt men jag vet att det var för att hon fick ont igen. Jag tänkte då att detta är hennes sista chans. Hade då ett kallblodssto och en vän till mig var och hälsade på. Den veckan jag hade höstlov sa jag till henne att hon skulle få rida Häxan. Men ett enda travsteg utan min tillåtelse så får du inte rida henne för detta är hennes sista chans om hon får ont nu vet jag inte vad jag ska göra. Och mycket riktigt efter en veckas skritt och lite trav så fick hon ont igen. Ryggen igen. 

      Hon älskade att bada min Häxan.

Jag minns aldrig den dagen jag Malin en kompis till Kattis och Kattis och en vän till mig stod vid trappen hemma hos mamma och pappa och pratade. 

"Så Sara var tänker du göra med Häxan?" Sa Malin till mig. Och gav ifrån mig en stor suck.

"Jag vet faktiskt inte."

"Du ska inte ta bort henne då" Jag kände hur tårarna började tränga igenom. För den tanken hade slagit mig men jag hade förträngt den lika snabbt.

"Jo jag har funderat på det."

"Ja inte för att vara elak men då vet du var hon hamnar."

Och hon hade så rätt om jag skulle ta bort Häxan så skulle hon inte bli en vandringspokal. Och hon är så speciell och hon har dessutom ont. Och där och då bestämde jag mig för att ta bort henne. Jag kände mig så tom jag visste inte vad jag skulle känna. Jag frågade Kattis om hon kunde hjälpa mig om hon kunde fixa allt. Eller så var det Kattis som erbjöd sig? Om jag ska vara ärlig så minns jag inte. Men Kattis fixade allt. Hon ringde veterinär för att vi eventuellt skulle få henne utdömd. Men det fick vi inte. Och hon ringde slakteriet i norberg och hon åkte dit med henne. och jag tackar verkligen dig för det Kattis. För utan dig så hade jag aldrig klarat det. Jag minns när jag fick ett sms "Nu är hon borta". Jag visste inte vad jag kände jag kände mig bara så tom inom mig. Det var inte försen ett halvår efter som jag verkligen sörjde henne och kände hur mycket jag saknar henne. Det kan komma dagar när jag saknar henne fortfarande. Hon var verkligen hästen som förändrade allt. Hon förändrade mig och min syn på hästar och min hästhantering. Hon gjorde mig till en bättre hästmänniska.

”Du har gjort rätt beslut Sara, hon kommer inte klara en vinter till.” Vi stod och såg på min vackra häst som stod längst in i sin box.

”Ja jag vet men jag kan inte sluta tänka på vad jag kunde ha gjort annorlunda.” Kattis lade en hand på min axel och ser på mig.

”Du kan inte gå och anklaga dig själv för detta.” Jag kände hur tårarna började bränna i ögonvrån när min vackra häst såg på mig.

”Men det är mitt fel, om inte jag ridit henne så hårt som jag gjort så kanske hon skulle vara frisk nu.” Jag kände mig så hopplös när jag såg på min vackra häst, om jag inte skulle göra dom misstag jag gjort med henne så kanske hon hade varit frisk nu.

”Sluta med dom där dumheterna Sara, det är inte ditt fel att Häxan är dålig. Inte denna gång jag kan hålla med om att du gjorde fel 2008 då du red henne för hårt, men förr eller senare hade hon blivit dålig ändå på grund av hennes patella upphackning och det vet du.”

”Men jag kan inte få bort tanken eller känslan om jag skulle ha gjort något annorlunda så skulle hon inte vara så dålig i ryggen som hon är nu.” Hon stod där hennes glas i ögonen hade försvunnit och hennes päls hade inte den glasen som hon hade tidigare, och hennes bitchiga humör som gjorde min Häxan hade försvunnit helt.

”Sara sluta med det där det är inte ditt fel.”

”Men varför känns det som att det är det då? Varför går det om och om i huvudet igen att om jag hade gjort si eller så, då skulle hon vara frisk nu.”

”Ibland går det bara inte, i bland måste man släppa taget och låta dom gå vidare.” Hon la armen om min axel, Häxan böt bakben och vilade på och gav i från sig en stor suck.

”Jo jag vet men jag vet inte om jag kan släppa henne, varför kände jag inte så här med Sixten?”

”För att han var du redan inställd på att han kommer och tas bort långt innan. Men detta kom så plötsligt och vi hjälpte dig och ta beslutet och ta bort Sixten, men detta valde du helt själv.”

”Det är sant och jag visste att det fanns inget hopp för Sixten inte ens en chans att han skulle klara sig. Men med Häxan finns det en chans men hon skulle inte må bra av att gå som sällskap.”

Jag såg på Häxan ännu en gång och när hon såg på mig med sina mörka ögon som en gång var blanka och så vackra då visst jag att jag tagit rätt beslut.

Den dagen jag insåg att jag gjort rätt beslut!

Min fina Excellent Queen du förändrade mig som häst människa och som människa du gjorde mig bättre. Om jag bara insett vissa saker tidigare hade du kanske levt nu. Men så kan man inte tänka jag måste tänka på dom ljusa sidorna. Du var allt jag hade och lite där till. 

Excellent Queen (Häxan)
Född: 1999-04-14
död: 2009-11-19

I see your face in my mind as I drive away,
Cause none of us thought it was gonna end that way.

it’s killing me to see you go after all this time.



Music starts playin’ like the end of a sad movie,
It’s the kinda ending you don’t really wanna see.
Cause it’s tragedy and it’ll only bring you down,
Now I don’t know what to be without you around.

And we know it’s never simple,
Never easy.
Never a clean break, noone here to save me.
You’re the only thing I know like the back of my hand,
And I can’t Breathe Without you But I have to.

älskad och saknad♥