Jag kom och tänka på hur länge jag hållit på med hästar egentligen. Jag började när syrran skaffade häst hon fick Kavaljer en gammal ridskolehäst jag började rida på han hemma. Kattis hjälpte mig med det mesta sen till min lycka fick jag börja på ridskola. Jag fick rida på Finnbo jakt och ryttarsällskap. Och nej jag red inte på några små ponnysar jag började med stora halvblod stora bjässar redan då. Först hästen jag red på ridskolan var ett sto som hette Leandra jag minns inte så mycket av henne mer än att hon var brun och stor. 

Jag älskade det från första stund jag satt på en häst jag älskade det. Helst skulle det gå fort för fart jag har alltid varit en baddare för fart allt ska gå fort jag har alltid haft bråttom jag vill alltid vara först. Men det sa stopp ganska fort vi skulle lära oss dressyr vi skulle lära oss massa andra saker. Det vi lärde oss på ett halvår på finnbo lärde sig mina kompisar som red på en annan ridskola på ett år.

Jag minns en gång när jag var med min kompis Lisa till deras ridskola. De red runt och fortfarande skulle lära sig rida lätt jag minns att vi höll på att lära oss något med dressyr minns inte vad om det kanske var att hästarna ska ställa sig i hörnen eller något liknande. Men jag minns att jag sa till Lisa "Men har inte ni ens börjat lära er galoppera".

Hästar har kommit och gått i mitt liv jag fick ganska fort en favorit häst på ridskolan det var en ganska envis och seg häst gjorde oftast inte vad man ville. Men vilken härlig häst han var när man väl red han verkligen red han. Sixten vart min favorit. Jag minns en gång när jag kom för att rida lektion Sixten hade varit borta ett tag och då visade en av värdinnorna honom att han var tillbaka. Sixten var tillbaka på ridskolan jag kunde knappt fatta det. Han vann hubertusjakten flera år i rad med samma ryttare den hästen kunde springa. Han fick mig att komma över min hopprädsla vi hoppade 110 cm tillsammans. Han var den första som jag red på kandar på. Han var min först häst han var min stora kärlek i två års tid. Vi hade mycket kul jag och Sixten han var min första häst och jag kommer alltid minnas honom.

Men en häst som alltid kommer att finns i våra hjärtan är en liten dam svart dam med vit bläs. Hon står i Säter nu ja Busstjärna. Den hästen hon vandrade in i min pappas hjärta och han som sa "det kommer inte in en häst i min ladugård" Och nu ja nu äger han tre själv. Busan kom till oss när hon var tre Kattis och hennes kompis Maggie fick Busan av en lokal tränare här på Romme. Kattis hade tre hästar då jag tror det var tre. Hon ahde i alla fall flera hästar och hade inte tid för Busan. Hon visste att Busan inte kunde vara kvar men så tog pappa henne han hade inte hjärta att skicka iväg henne. Och pappa blev hästägare. Jag minns den dagen han frågade mig han frågade MIG om jag ville vara skötare på henne. Jag var salig helt totalt överlycklig. Jag fick hjälpa och rida in henne och vi har gjort mycket galet hon och jag. I början så fick jag inte ens rida henne neråt för att hon var för stark. Ja den där Busstjärna hon har verkligen satt spår i oss hon är en av dom hästarna som hela familjen älskar. 

Den hästen jag gjort mest misstag med men också lärt mig så otroligt mycket av är absolut Excellent Queen. Min älskade Häxan. Jag har gjort många misstag med henne misstag som jag alltid kommer bära med mig och bli gråtfärdig så fort jag tänker på. Och tänka om jag gjort detta så hade hon klarat det om jag gjort så kanske hon hade levt nu. Men jag lärde mig att kontrollera mitt humör med henne. Ja jag hade ett otroligt temperament jag använde att skrika som en försvarsmekanism när jag blev arg kan fortfarande göra det men inte på hästarna aldrig på hästarna. Men när jag blir arg på någon som står mig nära är det lättare att skrika än att gråta. Häxan lärde mig att kontrollera mitt humör mitt ex mamma lärde mig att kontrollera det när det kom till hästarna. Kommer aldrig glömma när hon sa "Du kan skrika på en människa hur mycket du vill men du får absolut inte under några omständigheter bli arg på din häst". Och nu kan jag kontrollera mitt humör och det kan jag tacka Häxans extrema humör för och mitt ex mamma.

Ja många hästar har kommit och gått dom åren jag hållit på med hästar. Jag har funnit många vänner inom hästvärlden och gud vet att jag blivit osams med många också. Men så är det när man håller på med en sån häst sport egentligen vilken sport som helst det finns besserwissrar som vill styra och ställa över dig och säga åt dig vad du ska göra. Jag är en sån som säger är du helt jävla dum i huvudet jag bestämmer väl för fan själv vad jag gör. Jag låter ingen sätta sig över mig det har jag aldrig låtit någon göra jag kan lyssna på tips men om en människa från internet inga bloggar eller namn nämns kommer och säger att jag är en idiot för att jag håller på med trav. Ja då kan jag lova att jag sätter den envisa sidan till eller nej mer den elaka mycket kaxiga och arga sidan till.

Ja sen har jag fått ett nytt intresse när det kommer till hästarna ett intresse som alltid funnits där lite grann men inte mycket. Och det är travet jag har varit nyfiken men inte så intresserad av det utan det har varit mer det är kul att titta på men jag gillar ridningen mer. Men så kom Blomma jag fick vara med och köra in jag fick börja träna henne. Fast det var innan Blomma jag egentligen blev intresserad när jag var på praktik hons Kjell O Jonsson som jag fick träffa trevliga människor roliga människor och jag fick prova och köra häst.

Men när jag fick börja träna Blomma blev det annorlunda underbart och jag vet inte hur jag ska beskriva det! Man måste nog prova trav och träffa människorna innan man ens kan yttra sig om att trav är dåligt!

Och nu ska jag testa western har alltid varit nyfiken på det men har liksom inte tagit tjuren vid hornen och sagt nu ska jag gå på kurs eller nu ska jag träna det! Men nu ska jag testa! Och jag tror att jag kommer fastna för det!