Idag tar jag ett citat som jag älskar är mitt absoluta favorit citat. Jag ska tatuera in det på armen har jag bestämt har varit mitt citat länge och min stora idol har sagt det dessutom!

"Allt stort som skedde i världen skedde först i en människas fantasi." //Astrid Lindgren

Jag kom just och tänka på året jag hade på Gotland. Jag kan säga helt ärligt med handen på hjärtat att detta är verkligen det bästa året jag kunde vara med om. Jag älskade det att skriva ett helt år att ägna mig åt det jag verkligen älskade ett helt år. Det var helt underbart. Om det inte vore för Gotland hade aldrig Izabelle och hennes liv kommit upp. Jag hade nog aldrig kommit på henne annars för då jag kom på henne hade jag extrem hemlängtan. Då ringde mamma mig och vi pratade om olika saker och jag minns att jag var på väg till affären för att handla. Då berättade mamma en sak för mig och då ville jag skriva om en ensam stående mamma. 

Och ja vi skrev en del dikter jag gör det inte längre men några blev bra och några blev rent utav crap som jag aldrig skulle vilja visa för någon som tyvärr mina klasskompisar fick läsa. Fast när det kommer till mitt skrivande är jag extremt självkritiskt och jag gillar inte att visa det för någon mer än en kompis till mig. 

Det var som att lämna ifrån sig sin själ och sen ska den bli grillad på en stek. Någon helt okänd läser din historia och jag trodde jag skulle kräkas varje gång jag lämnade in en text. 

Men det som var svårast var nog när jag skulle lämna in min text till det stora text samtalet och jag lämnade in allt. Ja då menar jag det jag har lagt ner mitt hjärta och själ på denna historia. Skrivit på "kämpa för frihet" sen jag gick i sjuan. Då var den inte bra men det var något med den som jag gillade. Och den lämnade jag in jag var livrädd jag ville helst inte vara i rummet och höra när dom pratade om den. Men jag överlevde och dom gillade den tror jag. Mycket särskrivnigar ja och sen hade vi en lärare som hackade upp sig på en mening som pratade om vad den skulle kunna betyda i typ en timme. Det var inte alls irriterande. 

Men när jag bodde där så hade jag extrema hemlängtan ibland. Speciellt när jag skulle få Sture dit jag visste att han skulle få följa med mig och då fick jag gå där och vänta på att jag skulle få komma hem och hämta han och ha han med mig. Och på min födelsedag då ville jag bara åka hem. Visst vi firade den lite men inte på det viset som ja jag vet inte vad jag ska säga. Visst vi åt tårta och vi skulle se på film och jag skulle välja men efter som den som jag valde inte dög så ja jag gick ner och pratade med mamma i telefon istället och såg på film nere på mitt rum. Då hade jag hem längtan då ville jag hem och fira som vi brukar hemma hos mamma och pappa. 

Som det är nu har jag ingen kontakt med någon som gick i samma klass som mig. Jag har inte samma intresse som dom. En bonne från dalarna som inte bryr sig om varken politik eller är speciellt kulturell av sig. En som vill jobba med barn tycker om att vara nära sin familj. Som tyckte att den bästa dagen var när mamma och pappa kom och hämtade mig. Ta mig inte fel nu jag älskade Gotland jag skulle inte ta tillbaka den tiden för något. Men vissa saker var inte lika kul som andra saker var. Men så är det väl man kan inte alltid vara nöjd. 

Just nu har jag börjat skriva lite smått igen på Izabelle jag tror det blir bra. Jag har kommit på en ide och jag tror det är bra. Men jag vet inte hur jag ska göra ska nog ändra lite på en karaktär så det inte blir fel. Men jag har inte bestämt mig ännu. Men jag vet då att det ska bli så som jag skriver. Men jag tror att den som hon blir med i slutet ska vara lite annorlunda ändå. Tänker inte skriva för mycket efter som jag inte vet själv hur jag vill ha det.

Idag blir det ett citat i bild form