Ibland frågar jag mig vad hände egentligen? Vad hände där hur kom jag till detta? Eller jag vet precis vad som hände jag kan faktiskt säga det var där. Ja det var just där som det blev som det blev. Det var då allt blev fel. Jag frågar mig själv är jag ledsen? Jag frågar mig själv vad kunde jag gjort för att stoppa den rullande snö bollen som bara blev större? Jag frågar mig själv hur kunde jag fixa det läckande ägget när dess innehåll rinner sakta ut? 

Jag vet precis när det blev som det blev jag kan säga helt ärligt det var där det hela bara föll och det blev en större och större snöboll. Ja jag gjorde mycket fel eller allt blev bara fel allt bara blev helt fel jag vet inte riktigt hur jag ska känna över detta. Nej allt trasslar till sig och jag trasslar till mig jag vet inte varför jag gör som jag gör ibland. Jag är spontan men ändå inte och ibland sårar jag folk ja så klart det gör alla. Men just där och då skulle jag kunna gjort något annorlunda? Visst kunde jag ha gjort det men hade det blivit lika i slutet ändå? Ja efter som jag gjorde ett val och stod fast vid det så hade det inte spelat någon roll vilken roll jag spelade. Nej det hade faktiskt inte spelat någon roll alls. Jag kan säga helt ärligt det var då ja det var just där allt ändrades och det skulle aldrig bli som det blev förut. Känner jag mig ledsen över det jag vet faktiskt ärligt talat inte. det är först nu jag faktiskt ens kunnat tänka på det. Det är först nu jag kommit till insikt med mig själv att allt förändrats just där. När jag släppte en bomb kom efter skalven. Ja den där efter skalven kommer hålla i sig och lämna ett stort hål. Jag kommer inte falla i det jag står inte ens på kanten jag bara ser på det och funderar var allt blev fel. Står där och se vad jag lämnade efter för skada. Den är inte förödande bara tillräckligt och det är jag som gjort den mesta skadan. Gjorde jag det medvetet? Ja när jag sa nej gjorde jag det medvetet när jag sa nu orkar jag inte så ja jag gjorde det medvetet. Nej det är inget jag är stolt över men det var nödvändigt för mitt eget välmående. Ibland kan man inte bara ställa upp. Men det var jag som satte snöbollen i rullning så blev det större och större. Frågan är kommer hålet bli större eller kommer det bli mindre? Kommer det hitta tillbaka och laga eller kommer sprickan i ägget bestå? Kommer allt innehåll rinna ut och torka upp? Jag vet inte det får tiden utvisa men jag vet att det aldrig kan bli som förut inte efter den bomben inte efter det efterskalvet.

"Det tar tio gånger så lång tid att lappa ihop sig än att falla sönder" // Finnick  hunger games revolt!  

Ja i dag kommer det faktiskt komma två eller tre inlägg på raken! Vet egentligen inte om folk läser min blogg men jag skriver ja för att? Ja varför skriver jag egentligen? Jo för att jag tycker det är kul i alla fall berättelser och lika bloggen. Jag skriver den mest för mig själv för att kunna gå tillbaka till träningen med hästarna och så vidare. Och idag kommer det nog två tre inlägg bara för att!

Vi börjar med inridningen på den där Buslilja gud vad bra det går hon sköter sig som en dans. Sen vi var uppe i paddocken så har vi varit ute i skogen och ridit. Hon sköter sig som att hon alltid haft ryttare på ryggen. Idag så red jag vilja och Maria Lilja. Vilja var super pigg och fjantade sig massor bara. Och Lilja hon gick på som att inget hade hänt hon brydde sig inte ett dugg om att Vilja höll på och gå i sidled och så där. Inte ett dugg helt otroligt. Det enda man kan gnälla lite över eller nej inte gnälla mer nämna att hon har svårt att stå stilla när man ska sitta upp. Men det ska vi tragla hon och jag. Snart är det min tur att rida henne. Shit vad spännande.

Och Blomma ja hon är super pigg hur fin som helst. Igår så red jag henne en vända med Lina och Vilja hon skrittade lugnt hela vägen och det har aldrig hänt förr hon brukar dansa och hålla på men nu är hon som en helt annan häst. Pigg men lugn hon har fortfarande kämpar glöden och är på hugget men hon kan också skritta lugnt och vara helt cool. Idag jobbade vi mycket i trav och galopp vi var ute och red länge och hon var så himla fin. Jag tänkte idag när vi red att denna häst och jag var varit vi sen hon var bebis nu i fem år snart har hon varit en del av mitt liv. För fem år sen så klampade den där lilla hästen in i mitt hjärta och jag skulle ALDRIG ALDRIG ge upp henne. Hon är fan ett av det bäst jag har i livet hon lyser upp min dag när jag är på lite små dåligt humör. Hon och Lilja kan lysa upp vilken dag som helst för mig.