Läste en blogg för ett tag sen och då läste jag att en häst var grinig och sur hela tiden. Och så kom jag och tänka på Häxan.

Min fina Excellent Queen som var en riktig bitch men inte SUR hela tiden hon var jävligt bitchig det vill jag lova men i slutet så var hon SUR hela tiden. Hon var aldrig elak tack och lov för jag tror hon blivit det om jag behållit henne.

Men om en häst är sur hela tiden jag har Häxan i fyra år jag lärde känna varenda lite grej hon gjorde vi var bästa vänner hon var allt jag hade. Hon var i och för sig jävligt bitchig vi ska inte ens prata om när hon var brunstig då var hon skit dryg. Men hon var knappast sur hela tiden hon älskade och hoppa och vara ute i skogen och få galoppera. Hon älskade att gosa och bli borstad i ansiktet hon avgudade barn. Morötter eller nej mat överlag var hennes favorit!

En häst brukar i vanliga fall verkligen inte vara sur hela tiden och nej det gäller inte ens ston för jag vet att om jag skulle ha ont hela tiden som Häxan hade skulle jag också vara sur hela tiden. Jag skulle inte heller vilja komma i hagen och jag skulle definitivt vara GRINIG och sur hela tiden när någon red mig.

Och det var inte så att Häxan inte trivdes i stallet heller för det visste jag att hon gjorde. När hon kom med i gänget så älskade hon att bo hos oss. Hon brukade inte stå i ett hörn i boxen och hänga med huvudet.

nej hon kom alltid fram och ville prata och var nyfiken men i slutet gjorde hon inte det då stod hon mest inne i boxen och hängde med huvudet. Hon hade ont min fina häst.

Om jag hade insett det att hon hade ont så hade..... Om jag inte gjort det där misstaget som jag kommer få leva med. Den där gnagande känslan som kommer upp ibland vad kunde jag ha gjort för att HON skulle bli bra?

Men jag vet också att jag kunde inte göra något men jag vet också att jag gjorde massa misstag med henne.

Men jag kan inte heller gå och älta det jag kan inte gå och säga om jag hade gjort detta så skulle Häxan fortfarande stå i hagen och vara glad.
För om jag tänker så går jag sönder inuti jag saknar henne vissa dagar hon kommer alltid finns i mitt hjärta. Hon betydde så mycket för mig hon lärde mig så mycket. Hon var mitt allt i fyra år sen försvann hon bara.

Men jag kan inte tänka hela tiden det var mitt fel utan jag måste tänka att det var det största misstaget jag gjort men jag måste också lära mig av det misstaget det hemska misstaget jag gjort!

Och jag säger bara en sak om jag hade en häst som var tjurig och grinig hela tiden då skulle jag åka till veterinären och kolla upp det. För jag skulle aldrig vilja riskera det misstaget igen och jag tycker att livet är för kost för att göra alla misstag själv. Man måste lära sig av andra misstag också.