sitter fortfande och funderar på HV polo utrustnig vad tror ni ha eller inte ha?

      Vill ha detta! älskar schbraket och benskydden men fårgan är vilken färg?  

Ja nu skriver jag igen men inte på någon av projekten utan jag skriver på nå skit. Inget jag tänker visa för någon kanske är bra va fan vet jag men det är ingen som ska läsa det! Eller ja kanske mamma får men ingen annan. Jag har fått inspiration det är det bästa med det hela :D

Nu har jag fått ett lång vick på två veckor på gylle skola i modulen bland de större barnen. Alltsdå inte där jag var förra veckan det betyder nya namn men inte jätte nya ansikten men namn jag är usel på namn så de här första dagarna kommer det vara du och blanda i hop alla namn. MEn det ksa bli super kul jag hoppas på att få längre också¨. Jag älskar mitt jobb ingen tvekan om saken tycker om allihopa och det är så kul att se dom utvecklas detta är mitt dröm jobb! För några år sen kunde jag inte ens tänka tanken jobba med barn du skojar va? men nu jag kan inte tänka mig ett annat jobb. Och lika när jag var yngre tyckte jag inte om bebiser tyckte dom var jätte läskiga. Men älskar barn i alla åldrar någon som växt upp ja!

Och på fredag är det löön! Betala kräknigar och sen ta ut paket och åka med pojkarna till leklandet Oliover och Hugo kommer älska det!

Och sen när jag kommer hem i dag bli det en körtur med hjärtat <3 en lugn jogging tur :D

Jag kom och tänka på Häxan i dag. Det är 2½ år sen jag tog det tunga beslutet. Vid denna tiden för några år sen så satt jag och vände ut och in på hur jag skulle göra med henne. Vid denna tid för nästan tre år sen så fick hon ont i ryggen igen. Jag visste varken ut eller in men jag kunde inte tänka mig att hon skulle få somna in då jag skulle sälja henne. Jag skulle ha sålt henne som sällskaps häst men jag visste att hon skulle hatat det. Men jag kunde inte tänka mig ett liv utan henne. Så mycket som denna häst har lärt mig mitt hjärta allt jag hade.

Hon var envis som en gris hade en vilja som ingen annan. Hon var dominat hon var en äkta bitch och vissa dagar hatade jag henne ville helst bli av med henne. Men jag älskade henne hon var allt och lite till.

Nu är det nästan tre år sen min tjej fick somna in och det finns sådana dagar när jag tänker på henne och minns allt vi gjort minns alla dom där fina fyra åren vi fick. Och jag är så glad över att jag hade henne hon lärde mig otroligt mycket. Hon var en underbar dam men en vilja av stål.

Jag tycker att man absolut inte ska rida utan hjälm. För man vet aldrig när olyckan är framme oavsett om man ska ha kort för att det är snyggt så tycker inte jag att det är okej. Jag kan erkänna att jag har gjort det men jag kommer aldrig göra det igen för jag vill inte vara med om en olycka. Speciellt inte när man rider på Blomma efter som hon bara är tre och jag vet att hon kan hitta på vad som helst jag känner min lilla dam.

Men jag tycker inte det ska spela någon roll hur gammal hästen är det bär levande djur och dom kan hitta på precis vad som helst!

Jag tycker man ska vara rädd om det lilla man har för tänk om olyckan är framme och man flyger av och gör illa sig riktigt rejält.

Jag har varit där själv och ramlat av och gjort illa mig en hjärnskaking och ett brutet nyckelben och han var 19 år då. Sixten vart rädd för något och jag satt utan stigbyglar och på långa tyglar och drömde mig bort. Han kastade sig och jag flög av och slog i skallen och axeln.

Vad hade hänt om jag inte haft hjälm då? Jo jag hade nog legat medvetslös ett bra tag eller i värsta fall så hade jag inte funnits nu.

  Så behåll hjälmen på ta inte kort b ara för att det är snyggt utan hjälm! Man vet aldrig när olyckan är framme.

Man måste tänka på att det är levande djur vi håller på med och dom kan hitta på en hel del saker!

I går åkte Simon och hans kompis Marcus till falun på fest. Och då bestämde jag mig för att åka till Emma och snacka skit och ha lite roligt. Men efter ett tag så gick vi till Tess och umgicks med henne. Det var jätte trevlig kväll med trevligt sällskap och ja lite för mycket dricka kan jag erkänna men kul hade vi i alla fall.

Jag är så glad över att allt gammal groll är glömmt och vi har förlåtit varann och ja det som sagts har sagts och jag ahr fått tillbaka min stora syster. För vad som än händer så är det mina familj som räknas. Och alla blir osams och jag tänker faktiskt skita i vad alla andra säger.

Och i går hade vi jätte trevligt och roligt både hos Emma och hos Tess och sen kom Moa också och sen efter ett tag Simon och Marcus.

charmiga vi är ;) <3

Sitter och suktar efter Hv polo kollar på kollektionen nu och jag vill ha! Funderar på om jag ska beställa ett schebakr eller jag vet inte men i alla fall en pike och en v ringad tröja och ridbyxor för jag VILL ha de. Och sen benskydden sååå snygga. HAr hittat ett schbrak som jag VILL ha men jag ska låta bli tror jag skulle vara snyggt och köpa schbrak och benskydd och en snygg pike då har jag en matchande utrustnig för eventuell tävling och HV polo. SHit kan få en och dö och drägla i hjäl sig och sen dom där UR snygga ridbyxorna!

Skulle det inte bli snyggt? 

Skulle vilja ha grå benskydd och grå schbrak och grå pike. eller en i creme vill jag ha. för då ska jag ha svarta benskydd! Vad tror ni?

Benlindor har jag ingen lust med.

Ibland kan jag fundera över varaför jag valde detta yrke? Varför jobba med barn speciellt dom här större som testar gränser vad domf år och inte får göra. Tx: Ett barn i dag började gårta åt allt jag sa. Jag trodde jag skulle gå i taket efter ett tag men jag vet att det är för att testa sina gränser. MEn i bland blir jag tokig. Jag är glad över att dessa barn är så pass att det faktiskt visar repekt för äldre och lyssnar. För så klart de testar gränser. Det är cokså en utmaning men ibland slår det mig när ett barn står där och skriker eller grinar för att jag sa nej. SÅ slår det mig va fan valde jag detta för till vilken nytta? Men sen ser jag det när jag ser dom utvecklas och blir glada för att dom insett en liten sak kanske bara ett mönster eller något annat det är då man vet att man vill jobba med detta. FÖr det finns inget bättre än att se ett barn utvecklas och bli större. Men ibland tänker jag verkligen varför valde jag detta yrke? VArför till vilken nytta?

Men en sak jag ALDRIG skulle kunna bli är faktiskt lärare för ungdommar mellan 12 och 17 år för dom kan reta mig gallfeber. Jag känner två stycken som är mogna och visar repekt för äldre och det är Matilda hon visar verkligen respekt och är alltid go och glad mot mig. Sen har vi Louise hon är ju en av dom underbaraste ungarna som finns måste jag säga.

Men när jag stod i matkön i veckan med barnen föröskte en tränga sig före och dom är uppfäfrtiga och det värsta av allt dom går på mindre ofta killar men det är något bland det värsta jag vet när man går på yngre! Och den visar dom ingen som helst repskt för äldre de tror de äger världen.

Var jag verkligen så när jag var liten? var jag uppkäftig och elak och bettede mig allmänt illa och visade ingen som helst repakt för dom äldre? Det jag minns är mycket av tiden på sär men då gick jag med dom som hade tänket och beetende som en 5 åring de flesta av dom. Men ja jag var ganska elak men det var av en helt annan orsak också. Men man går genom en fas när man är i den åldern man försöker hitta dig själv det är så mycket som pågår när man är mellan 12 och 17 så det är något grymt åt det. Och sen när sär spelade ut på mig så blev det bara värre. Jag kommer aldrig att anklaga mamma och papa för att jag gick där för de trodde att de gjorde det rätta. Och var är jag nu? jag menar jag är så mycket mer nu. Och om jag inte haft mamma och pappa så skulle jag inte vara här i dag. Men sär är inget jag går och ältar det är mer som ett minne. Som ett minne som en erfarnhet detta har jag lärt mig.

Men när man är så pass ung så utvecklas man och man hittar inte sig själv när man är 14-15 år heller och man tror man är ganska bra. Och man tror man kan allt! Om man säger så här man blir äldre och klokare och inser att det inte är så lätt som det var när man var 15 år gammal att livet inte är så enkelt.

Sen är jag trotalt jävla livrädd NÄR jag blir mamma hur kan man kunna hantera detta? Jag menar det måste vara skit läskigt när man ser sitt eget barn är vilse i sig själv? Vad gör man när de förösker hitta sin väg och plats i livet? Det kan inte vara lätt för en förälder att stå och titta på när ens barn är vilse och försöker hitta sig själv. Man man kan inte hålla dom på strikta tyglar hela tiden men det man hoppas på som förälder är väl att ens barn visar respekt för sina med människor? Speciellt till dom som är yngre och äldre än en själv.

Men jag behöver i och för sig inte tänka på det nu. För jag är inte gravid nu och tänker inte bli det inom dom närmaste åren. Och jag kan ju börja med bebis årin när dom är så där go och mysiga.